Rosso Fiorentino
Italian Mannerist Painter, ca.1495-1540
Born in Florence Italy with the red hair that gave him his nickname, Rosso first trained in the studio of Andrea del Sarto alongside his contemporary, Pontormo. In late 1523, Rosso moved to Rome, where he was exposed to the works of Michelangelo, Raphael, and other Renaissance artists, resulting in the realignment of his artistic style.
Fleeing Rome after the Sacking of 1527, Rosso eventually went to France where he secured a position at the court of Francis I in 1530, remaining there until his death. Together with Francesco Primaticcio, Rosso was one of the leading artists to work at the Chateau Fontainebleau as part of the "First School of Fontainebleau", spending much of his life there. Following his death in 1540 (which, according to an unsubstantiated claim by Vasari, was a suicide ), Francesco Primaticcio took charge of the artistic direction at Fontainebleau.
Rosso's reputation, along those of other stylized late Renaissance Florentines, was long out of favour in comparison to other more naturalistic and graceful contemporaries, but has revived considerably in recent decades. That his masterpiece is in a small city, away from the tourist track, was a factor in this, especially before the arrival of photography. His poses are certainly contorted, and his figures often appear haggard and thin, but his work has considerable power. Related Paintings of Rosso Fiorentino :. | Marriage of The Virgin | Madonna Enthroned and Ten Saints | Angel Musician | Deposition from the Cross | Madonna Enthroned between Two Saints | Related Artists: GIOVANNI DA RIMINIItalian painter, Riminese school (active 1292-1309) k. e. janssonKarl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle.
Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl.
Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman.
Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk.
Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf.
Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873.
Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år. johann christian Claussen Dahl1788-1857
|
|
|